skip to main |
skip to sidebar
November
Än finns…
…det blomster kvar.
Mammas Astrar trivs fortfarande
och blommar flitigt efter 75 år. Tänkvärt.
Det är inte den starkaste av arterna som överlever,
inte heller de smartaste som överlever.
Det är den som är mest anpassningsbar till förändring.
7 kommentarer:
Visst är det härligt med blommor man fortfarande kan njuta av!
Fotot på boken i förra inlägget är verkligen härligt.
Måste fråga, vad menar du med att "Blogger monterar ner tillgängligheten för oss som varit med länge"???
Ha det gott. Kram, Ingela
Ingela Mosters Tr.
Så här är det...jag kan tex. inte lämna en kommentar på din blogg och inte på de andra som uppdatera sina bloggar.
Till en början gick det bra men nu är det stopp.
Tycker att blogger skulle ha kvar den möjligheten för oss "gamla" de vill tvinga oss uppdatera.
Klart jag skulle uppdatera men min dator är gammal och jag är inte säker med engelskan.
Bloggar på 4;de året, fortsätter så länge det går sedan får vi se.
Ann.
Ska ut och fota mina astrar i morgon//Britt
Anar jag en liten Darwinist, hihi. Fast det är ju helt sant det där om anpassning. Det är ju bara att konstatera att dinosaurierna inte längre finns med oss (tack och lov). Men å andra sidan finns de ju kvar, fast i mindre format. Alltså har de anpassat sig! = )
Det där blev knasigt, så går det när man är trött.
Tack för fina bilder och ha en fin kväll!
Lisa
Ps! Det brukar gå att logga in som anonym
Lisa
Du har uppgraderat, du kan lägga in som "Anonym" men inte jag.
Kan inte kommentera på din blogg.. omöjligt .
Men vad gör det om hundra år…
Ann.
Så fint att du har bevarat din mors astrar. Tänkvärda ord:)
Kram
Hej Ann!
Visst är det härligt att det finns lite fägring kvar i trädgårdarna.
Rosorna verkar inte riktigt vilja sova ännu. :)
Ha det gott
Skicka en kommentar